Zafer attackerades av israeliska bosättare

En månad senare när vi åter besöker Zafer har svullnaderna lagt sig och de yttre såren läkt. Men han går inte längre ut ensam med fåren och när han mjölkar har han alltid mobiltelefonen i ena handen.

– Jag är rädd för att bosättarna ska komma tillbaka, så jag är alltid beredd att ringa efter hjälp. Idag såg jag två stycken där uppe på kullen, säger han och pekar upp mot bosättningen som bara ligger femhundra meter bort. Men jag har satsat mycket på att få igång min affärsverksamhet. Jag tänker kalla den Mountain Sheep Cheese.

Zafer är inte den enda vi har träffat som har blivit attackerad av bosättare. Vi har besökt familjer vars hus attackerats av stenkastning så att inte ett enda fönster varit helt. Vi har träffat bönder som fått sina olivträd förstörda, som attackerats med stenar när de har plöjt sin mark och som blivit slagna med järnrör när de jobbat med att sätta upp staket. Inte ens skolbarnen undgår bosättarvåldet. En av skolorna vi besöker attackeras regelbundet av stenkastande bosättare och skolan har varit tvungen att bygga en mur för att skydda sig. Aggressiva bosättare är inget nytt fenomen, men enligt statistik från FN-organet OCHA har antalet attacker hittills i år fördubblats jämfört med förra året [1].

De israeliska bosättningarna började efter sex-dagarskriget 1967 då Israel ockuperade Västbanken, Gaza och östra Jerusalem [2]. Sedan dess har antalet bosättningar ökat varje år och idag kontrollerar bosättarna hela 40 procent av marken på Västbanken [3]. Det finns runt 200 bosättningar på Västbanken och östra Jerusalem, varav 127 är officiellt erkända av den israeliska staten, och det bor nästan 600 000 israeliska medborgare i dessa [5]. Detta trots att det enligt artikel 49 i Genèvekonventionen är förbjudet för en ockupationsmakt att flytta sin befolkning till det ockuperade territoriet [4].

Den lilla byn Yanoun, där mitt följeslagarteam bor, är totalt omringad av bosättare. Vi ser dem varje dag uppe på kullarna runt oss. De är bönder precis som palestinierna i vår by, men det finns andra bosättningar som är som vilket samhälle som helst och vars invånare ofta pendlar till Jerusalem eller Tel Aviv för att arbeta. Anledningen till att vi bor just i Yanoun är att bosättarna 2002 tvingade bort byborna med våld i ett försök att ta över deras mark. Men tack vare närvaro av internationella följeslagare kunde familjerna flytta tillbaka, och de har nu bott här i flera år utan större problem [6]. Men situationen är fortfarande osäker och alla vi pratar med säger att utan internationella följeslagare skulle de inte kunna bo kvar.