Att växa upp i Israel innebär att militären blir en del av din vardag, och att din uppväxt syftar till att förbereda dig för att bli en bra soldat. [i]
Jag har träffat två personer som jobbar med att synliggöra militärens närvaro i skolsystemet, och vad militärtjänstgöringen innebär för soldaterna. Redan i unga åldrar får barn i Israel knyta band till militären.Förskolor uppmanar barn att skriva brev och tillverka gåvor till soldater. Barnen ska genom sina gåvor tacka soldaterna för deras insats och ofta får de svar från militären som tackar för presenterna[ii].
Tal Matlon som växte upp i norra Israel sydde själv nallar åt militären när hon gick i förskolan och såg fram emot att en dag få tjänstgöra i armén. Efter att hon i tonåren började ifrågasätta vad militariseringen gjorde med det israeliska samhället beslöt hon sig för inte göra militärtjänst. En vecka innan hon skulle motivera sitt ställningstagande inför en militärdomstol dog två av hennes klasskamrater i en självmordsattack.
– Efter attacken blev jag utfryst av hela skolan för att jag inte tänkte göra militärtjänst. Under förhöret i domstolen en vecka senare fick jag frågan om jag inte kände skuld för mina klasskamraters död. Jag kommer än idag ihåg hur obehagligt det kändes att få den frågan.
Idag är Tal aktiv i organisationen ”New Profile”[iii] och protesterar ofta mot samhällets orättvisor och Israels ockupation av Palestina. Även bland hennes aktivistvänner märker Tal hur djupt rotad respekten för militären är i Israel.
– Vi var tusentals demonstranter förra sommaren i Tel Aviv som demonstrerade för bättre sociala vilkor. När vi upptäckte att en militärbuss stod i närheten och övervakade oss omringade vi den och skrek att den skulle köra där ifrån. Men i efterhand reflekterade jag över att ingen ens gick i närheten av själva bussen. Inte en enda av oss vågade fysiskt röra vid militärfordonet, säger Tal och skrattar uppgivet.
När barn börjar i högstadiet och gymnasiet i Israel blir den militära närvaron större. Militären gör regelbundet besök på skolor. Elever tas till slagfält och andra militära minnesmärken för temadagar som går ut på att lära barnen hur viktig militären är för Israel och dess historia [iv]. Dessa aktiviteter samtidigt designade för att få barnen att känna en tacksamhet över att kunna bidra till militären, och att ta dess närvaro för givet istället för att ifrågasätta hur den agerar. I skolorna tjänstgör uniformerad personal som extra resurser, men New profile menar att soldaterna är i skolorna för att förespråka militären och få ungdomarna att tjänstgöra i stridande enheter. Minst en gång under skoltiden är det obligatoriskt att delta i en vecka vars syfte är att simulera hur det är att tjänstgöra i armén. Ungdomarna får under veckan bland annat bära uniform och lära sig att skjuta med automatvapen. Skolorna är tvingade att skicka elever på dessa aktiviteter och lockas att förespråka militärtjänsten genom extra bidrag ju fler som antas till stridande enheter från skolorna [v].
Det finns organisationer i Israel som jobbar med att synliggöra militärtjänstgöringens effekter. ”Breaking the Silence”[vi], som består av före detta soldater, tar upp vittnesmål från soldater som får berätta vad de varit med om under sin militärtjänst. Nadav Bigelman avslutade sin militärtjänst för två år sedan, och är nu aktiv i Breaking the Silence. Jag träffar honom i Haifa i norra Israel för att få höra hur hans tid i militären var.
– Den vanligaste ordern vi fick var att ”göra vår närvaro kännbar”. Det innebär att vi skulle patrullera runt i stadskärnan och se till att de Palestinska invånarna visste att vi var där och hade kontroll. Nadav berättar att han själv började ifrågasätta syftet med militärtjänstgöringen under tiden han tjänstgjorde. Under sin grundträning fick han träning för att kunna agera i krig, men i själva verket kände han att det mest gick ut på att terrorisera palestinier.
– En sak vi gjorde vissa nätter var att oannonserat gå in i palestinska lägenheter, med full stridsutrustning och maskering, för att kartlägga hur planlösningen var och vem som bodde där. Jag hade som uppgift att fotografera lägenheterna, men det var aldrig någon som frågade efter bilderna och de kom inte till användning. Så min slutsats är att vi gjorde det för att de som bodde i lägenheten skulle få uppfattningen att vi hade koll på dem, säger Nadav och skakar på huvudet.
En av anledningarna till den höga militära närvaron i Hebron är att bosättare bor inne i staden och Nadav menar att majoriteten av soldaterna inte sympatiserar med bosättarna och inte förstår varför de måste skydda dem.
– Många av soldaterna förstår inte syftet med varför de måste göra sina uppgifter. Det gör att man blir likgiltig och slutar bry sig. Det israeliska samhället borde fråga sig om man vill fostra kommande generationer till att bryta sig in i oskyldiga palestiniers hus och slå barn, för det är vad vi gör nu. Samhället måste få veta vad militären sysslar med, och vad det egentliga syftet är.
Efter mina möten med Nadav och Tal, två unga israeler som kämpar för förändring, får jag en gnutta hopp. Kanske kommer de att lyckas att övertyga sina landsmän en dag och få till en fredlig lösning. Stöd gärna dem genom att besöka hemsidorna som jag länkat till här under och visa solidaritet i deras strävan för ett mer fredligare israeliskt samhälle.
