Vi sitter i bilen på väg ut i Jordandalen. Regnet smattrar mot rutorna och dimman ligger som ett tungt täcke över bergen. ”Det här vädret får mig alltid att tänka på husrivningar”, säger vår chaufför uppgivet.

Vår chaufför menar att israeliska militären oftare genomför husrivningar när det regnar, för att göra livet ännu svårare för palestinier. Om det är statistiskt bevisat eller inte vet jag inte, men hans känsla delas av många människor som vi möter.

Att palestiniers hus rivs av militären är något som pågått länge, men antalet husrivningar har ökat dramatiskt sedan sjunde oktober 2023.

Under 2024 revs 1768 hus och byggnader på Västbanken. Det är 50 procent fler än under hela 2023 och 85 procent fler jämfört med 2022.1https://www.ochaopt.org/data/demolition

Israeliska myndigheter rättfärdigar husrivningarna genom att säga att de som bor där saknar bygglov. Men i praktiken är dessa tillstånd i princip omöjliga för palestinier att få. Många i Jordandalen lever med en så kallad rivningsorder, som innebär att deras hus kan rivas när som helst.2https://www.middleeasteye.net/news/israel-west-bank-housing-demolitions-war-turbocharged Ofta sker det helt utan förvarning.

Just den här dagen tar vi skydd från regnet i ett beduintält hos en palestinsk kvinna som lever ensam med sina djur, nära en militärbas. Hon bjuder oss på nybakat bröd, ägg, avokado och tomatröra. Plötsligt ringer vår chaufförs telefon. När han lägger på är han sammanbiten och säger att det pågår en husrivning i al-Jiftlik, en närliggande by som vi varit i bara en halvtimme tidigare. Bulldozrarna har rullat in i området och vi bestämmer oss för att åka tillbaka direkt.


När vi kör in i al-Jiftlik frågar vi en tonårspojke var huset ligger. Han pekar och säger:
– Militären har redan lämnat.

Vi ser bulldozrarnas spår i den leriga marken. Vid en stor hög med söndersmulad cement och bråte står fyra män och några barn bredvid det som fram tills alldeles nyss varit någons bostad. Hur kan det ta 15 minuter att förstöra ett hus som någon ägnat en hel livstid åt att bygga upp?

Ett trasigt kylskåp står framför spillrorna av ett rivet hus.
Resterna av  huset i al-Jiftlik. Familjen hann bära ut sitt kylskåp innan huset revs, men bulldozern körde på det också, så det har gått sönder. Foto: Annabel

Några veckor tidigare besöker vi en man i en beduinby i norra Jordandalen. Vi kan kalla honom för Ibrahim. Hans hus revs tidigt en söndagsmorgon. Ibrahim hade haft en rivningsorder i ett och ett halvt år, men levde i ovisshet kring när den skulle verkställas. Han berättar för oss hur han vaknade den där söndagen, blickade ut över kullarna och såg bulldozrarna på håll.
– Då visste jag att det var min tur.

Ibrahim och hans familj hade bott i huset i tjugo år. Det tog en timme för den israeliska militären att jämna det med marken.

En man står bland spillrorna av hans rivna hus.
Ibrahim står bland det som tidigare var hans hem. I huset bodde sju personer, varav tre barn. Foto: Annabel

Framtiden för Ibrahim, liksom för många andra palestinier som drabbas av husrivningar, är oviss. Vissa får tält eller husvagnar av hjälporganisationer, men många får flytta in hos släktingar medan de sparar pengar till att hyra en bostad eller bygga något nytt. Som de flesta andra palestinier vi träffar är Ibrahim fast besluten om att bo kvar på sin mark. Problemet är att han inte får bygga en ny bostad där den gamla låg, eftersom militären kan komma tillbaka och riva den igen – utan att behöva ge en ny rivningsorder.

Jag och mina följeslagarkollegor frågar Ibrahim vad han och hans familj behöver mest. Han svarar:
– Vi vill att ni berättar om det ni sett, så att världen får veta vad som pågår här.  Det enda vi vill är att bo kvar på vår mark, vi behöver inget annat.

När vi kör hemåt igen gör vi det under tystnad. Nästa gång vi följeslagare hör regnet mot rutorna kommer vi också tänka på husrivningar.

Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.

Fler rapporter