Kontrasternas vandring

Det är början på min tid som följeslagare och vi möter gräsrotsorganisationen Wi´am, ett möte med många intryck. En vandring längs gatorna med målningar om fred och ockupationens historia. Hur olika platser visar på hur samhället finner lösningar för att skydda barnen, arbeta för fred och ett slut på ockupationen.

Bara några dagar efter att jag anländer till Betlehem möter vårt team upp gräsrotsorganisationen Wi’am för att sedan gå mot flyktinglägret Aida. Wi’ams olika program fokuserar på barn, ungdomar, kvinnor, ickevåldsmotstånd, hantering av trauma och medling [1]. De arbetar med att utveckla relationer, konflikthantering, främja fred, skapa ett accepterande och deltagande samhälle med demokratiska normer och värderingar [2].

På Wi’ams bakgård ligger en lekplats för barnen i området och som används flitigt under Wi’ams sommarläger [3]. På andra sidan lekplatsen ser jag muren och i ögonvrån ser jag ett vakttorn och vattenkanon. Tareq Zoughbi som håller i mötet förklarar att vattenkanonen används för att spruta skunkvatten ner på vägen utanför vid sammandrabbningar. Tårgas som också används vid sammandrabbningar drabbar, enligt en studie [4], flyktinglägren på Västbanken i stor utsträckning vilket har stor påverkan på människors hälsa [5].

Längs gatorna på väg till flyktingslägret Aida ser vi både målningar och texter som handlar om fred och ockupationens historia. Precis innan flyktinglägret passerar vi en fotbollsplan där barnen brukar vistas och bakom den ser jag den höga muren och ytterligare ett vakttorn. Tareq förklarar det jag precis har uppfattat, nämligen skyddsnätet ovanför fotbollsplanen där det ligger brukade ljudgranater och tårgasburkar.

– Tårgas och ljudgranater påverkar fortfarande barnen som är på fotbollsplanen, men de faller inte lika nära barnen nu som innan, säger Tareq på Wi’am.

Nätet gör att barnen lättare kan ta sig ut från fotbollsplanen till säkerhet när detta inträffar. Ja, det var just det, NÄR och inte OM.

På väg tillbaka från flyktingslägret Aida passerar vi en gravplats och mellan gravstenarna ligger det också bitar av granater och tårgasburkar. Gravplatsen ligger nämligen mellan muren med ett vakttorn och flyktinglägret. Tareq berättar att Wi’am gör städinsatser för att hålla den fri från farliga föremål som kan skada de som besöker en grav.

Gatorna vi precis har vandrat på är centralt belägna i Betlehem och tillhör stadens vardag. Det går inte en dag utan att jag påminns om ockupationen i möten med människor och miljön i samhället, men det går inte heller en dag utan att jag möter människor och organisationer som arbetar för fred och ett slut på ockupationen.