Husrivningar och trakasserier från bosättare har ökat under coronapandemin. Med internationell närvaro på plats igen finns hopp att bryta denna trend. Trots många problem är sammanhållningen bland palestinier större än tidigare.

Jag besökte en by i South Hebron Hills häromdagen. South Hebron Hills ligger på södra Västbanken, nära gränsen mot Israel. En invånare, Jabber, stod vid resterna av flera rivna hus och funderade över framtiden. Husrivningar är tyvärr vanliga på Västbanken. Jabber bor i Khallet Athaba som ligger i område C på Västbanken, där Palestinska myndigheten inte har kontrollen. Om Jabber vill bygga ett nytt hus, skydd för sina får eller en toalett så får han inget tillstånd för det. Om han ändå bygger riskerar han att husen rivs. Det hände med flera av hans hus. Senast det hände var i september 2021, berättade han. Under coronapandemin har det blivit värre, inga internationella ögon har bevakat vad som hänt. Vissa israeliska fredsorganisationer, bland andra Ta’ayush1Ta’ayush. Arab Jewish partnership. https://taayush.org/ och B’Tselem2B’Tselem. The Israeli Information Center for Human Rights in the Occupied Territories. https://www.btselem.org/ , har ändå varit på plats och kunnat rapportera om brott mot mänskliga rättigheter och andra överträdelser som sker.

Jabber framför rester av sina rivna hus i Khallet Athaba. Foto: Bo

Dagen efter vårt besök i Khallet Athaba fick vi ett meddelande. IDF (israeliska militären) och DCO (myndigheten som administrerar husrivningar) hade kommit till Khallet Athaba med en grävmaskin för att utföra rivning av byggnader. Vi åkte dit med Abed, vår förare och tolk, och möttes av en grävmaskin som förstörde ett stängsel för att komma närmare en vattencistern som skulle rivas. Några minuter senare totalförstördes cisternen som tagit lång tid att bygga. Totalt förstördes fem vattencisterner denna dag i byn.

Rivning av vattencistern i Khallet Athaba. Foto: Bo

Vatten är ett stort problem i detta område. Ofta finns inga vattenledningar, utan vatten måste köpas i närmaste stad och transporteras med traktor och vagn. Detta kan ta en hel dag och kostnaden för vatten är en stor utgift för familjerna. Regnvatten samlas också in och förvaras i vattencisterner. Cisternerna är viktiga för vattenförsörjningen till djur och bevattning under året.

Förutom problem med att inte kunna bygga sina hus har lokalbefolkningen i South Hebron Hills problem med bosättare. Jag var i detta område som följeslagare för tio år sedan, och ser med egna ögon hur bosättningarna har ökat i storlek sedan dess. Samtidigt har områdena utanför bosättningarna som tagits i besittning ökat, vilket inneburit minskade betesmarker för får och getter. Vid ett flertal tillfällen har herdar motats bort från sin mark och ofta har våld utövats av bosättarna. Militären är ibland på plats, men tyvärr tillåter dom att bosättarna driver bort lokalbefolkningen från deras mark. Bosättarna är ofta beväpnade, vilket kan leda till skottskador och ibland även dödsfall. Militären medverkar ofta i detta och använder även sina vapen mot lokalbefolkningen. Jabbers bror blev skjuten av militären för sju månader sedan och blev svårt skadad. 

I våra möten med lokalbefolkningen, som mestadels är jordbrukare och fåraherdar, har vi stött på många berättelser om bosättarvåld, ofta med stöd av militären genom tårgas, ljudgranater, gummikulor och även skarp ammunition. Ett flertal vittnesmål talar om räder som militären gjort i byar, där de genomsöker hus och grottor. Bosättare går ibland in i byar, överfaller invånarna och förstör bilar, fönsterrutor och andra ägodelar.  Allt detta har ökat under coronapandemin. Vi besökte en familj där deras 11-åriga son inte längre törs gå till skolan i närmaste by, vilket gjort att han avslutat skolgången.

Detta är några exempel på hur förhållandena är i South Hebron Hills för lokalbefolkningen. När vi frågar folk varför det sker, är svaret oftast: ”De vill få oss att flytta härifrån”. Ändå ser vi att många inte vill flytta. Det finns ett begrepp som används på folket som bor här. Det är Sumud, vilket betyder ”orubblighet”. Många byar i området South Hebron Hills har bebotts i 100 år, men invånarna upplever nu ett hot större än någonsin tidigare.

Jag ser också en positiv skillnad mot när jag var här tidigare. Sammanhållningen är större, både här i South Hebron Hills men också på hela Västbanken. Lokalbefolkningen i South Hebron Hills kan kommunicera på ett bättre sätt idag än för tio år sedan. Mobiltelefoner med tillgång till sociala medier och WhatsApp gör att kommunikationen blir bättre. Vid problem med militär och bosättare kan hjälp och stöd från grannar tillkallas mer effektivt.

Ett exempel på sammanhållning visade sig vid begravningen av Hajj Suleiman från Um al-Kheir, en by i South Hebron Hills. Hajj Suleiman blev överkörd av en lastbil i samband med konfiskation av olagliga bilar nära Um al-Kheir. Han blev skadad svårt och avled efter tolv dagar på sjukhus. Ingen ambulans tillkallades trots närvaro av polis och militär. Lastbilen hade kunnat stanna efter att Hajj Suleiman blev påkörd, men fortsatte så att han blev överkörd och svårt skadad. Polis och lastbil åkte från platsen utan att tillkalla hjälp när olyckan skedde. Vid begravningen kom fler än 10 000 personer, en del säger 30 000, från hela Västbanken3Margaret Olin and David Shulman, Touchingphotographs.com.https://touchingphotographs.com/2022/01/20/january-18-2022-umm-al-khair-hajj-suleimans-funeral-text-david-shulman-photographs-margaret-olin/. Aldrig någonsin har en sådan uppslutning skett vid en begravning i South Hebron Hills. Hajj Suleiman var för icke-våld, alltid orädd och var ”Made of Iron” som Tarek, hans brorson, uttryckte sig. Förutom kritik mot israeliska myndigheter och militären, kritiserade Hajj Suleiman även Palestinska myndigheten och politiska partier i Palestina för korruption och att inte göra tillräckligt för lokalbefolkningen i South Hebron Hills.

Hajj Suleiman protesterar i Um al-Kheir nära bosättningen Carmel.
Foto: Margaret Olin, Touchingphotographs.com.

Att återse South Hebron Hills efter tio år har också varit fantastiskt. Att åter få uppleva gästfriheten, den vackra naturen och de vänliga människorna har varit härligt. Snart blommar öknen och fälten blir gröna efter vinterns regn och kyla.

Fler rapporter