När tystnaden bryts – ett israeliskt perspektiv på ockupationen

– Jag växte upp i en värld där vi kände så stor tacksamhet för den israeliska armén för att den skyddade oss. En auktoritet som vi inte ifrågasatte. De sa alltid att det var för säkerheten.

Jag möter Rachel på ett kafé i Tel Aviv. Omringad av havets vindar och höga skyskrapor verkar här ockupationens konsekvenser långt borta, nästintill osynliga. Men med den politiska utvecklingen inom Israel börjar ockupationen bli alltmer synlig även för israeliska medborgare.

Israel har en av de starkaste försvarsmakterna i världen. Vapen är en av landets viktigaste exportvaror¹och under 2022 exporterade Israel försvarsmateriel till ett värde av 136,5 miljarder svenska kronor.² Staten Israel hävdar att en stark försvarsmakt är nödvändig för att försäkra landets invånare säkerhet, likväl som att bevara staten Israel och dess demokratiska värderingar. I försvarsmaktens grundvärderingar klarläggs det att detta alltid ska göras i en anda av patriotism och lojalitet till israeliska staten, samtidigt som mänsklig värdighet upprätthålls.³

Under min tid som följeslagare har jag mött israeler som känner en stor stolthet över försvarsmakten och vad man menar är syftet med den, garanterad säkerhet för befolkningen. Försvarsmakten är en stor del av den israeliska identiteten och kulturen. Medan röster hörs som vill bevara en stark försvarsmakt, höjs fler och fler röster inom Israel som vittnar om övergrepp inom armén som kränker mänskliga rättigheter. Röster som menar att det israeliska samhället måste betala ett högt moraliskt pris för att upprätthålla säkerhet på det sätt som det nu görs. Dessa röster talar om tydliga, djupa, och konsekventa sprickor i försvarsmaktens grundvärderingar. Sprickor som skadar både israeler och palestinier, i ett system som upprätthåller en våldsam ockupation. En israelisk organisation som jobbar med att utmana och förändra denna status quo är Breaking the Silence.

Då försvarsmakten är en stor del av samhället i Israel är detta även något som kommit att färga den judiska diasporan världen över, något som Rachel Gordon erfarit. Rachel jobbar numera på Breaking the Silence. En organisation som består av israeliska veteraner som tjänat i armén efter den andra intifadan. Dessa veteraner ger sina vittnesmål om vad de såg och var med om under sin tid i armén.⁴ Rachel växte upp i en förort utanför Philadelphia, USA. Hon berättar att hon vid tidig ålder hade en längtan att flytta till Israel, av religiösa skäl kopplade till de värderingar hon vuxit upp med. Att ta värvning i armén blev hennes biljett in i det israeliska samhället.
– Jag var aldrig särskilt intresserad av att ta värvning i armén. Jag ville verkligen bo i Israel och jag ville bygga ett liv här. Jag kände att ett sätt att göra det var att ta värvning i armén. Jag visste att det handlade om försvar, jag visste att det var nödvändigt. Jag tänkte att det skulle vara en kulturell upplevelse, att jag skulle möta vänner och lära mig hebreiska.

Efter examen från gymnasiet 2012 tog Rachel klivet och flyttade till Israel med ett ”lone soldier program”, som är ett program som rekryterar och stöttar unga soldater som kommer till Israel utan sina familjer.

Inom kort befann hon sig på media-och journalistikavdelningen i ett team som hanterar kommunikationen med internationell press och journalister. Det huvudsakliga syftet med avdelningen var att upprätthålla arméns goda rykte. Ett sätt att upprätthålla arméns legitimitet var att porträttera militären i media som väldigt aktiv, och tydliggöra att de arresterade många personer. Baksidan var att dessa arresteringar många gånger skedde utan misstanke om brott. Över 90 procent av vad som rapporterades om var händelser på Västbanken eller Gazaremsan. Statistik från FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp visar att 6402 palestinska familjer upplevde intrång i sina hem under 2017-2018. Detta skedde oftast (vid 88 procent av tillfällena) mitt i natten. Intrången från militären skedde alltid utan en husrannsakningsorder eller order om arrest, många gånger utan misstanke om brott.⁵Rachel berättar att under sin tid i armén såg hon många röda flaggor.
– Vi kunde kategorisera händelser som ett säkerhetshot och kopplat till terrorism när det kunde handla om att någon hade delat ett facebookinlägg eller hållit en palestinsk flagga. Händelserna vi rapporterade som terror stämde inte alltid överens med hur jag definierar terrorism. Jag upplevde det som en skrämseltaktik och ett sätt att inskränka yttrandefriheten. Vilket är något som jag värderade väldigt högt när jag växte upp som en minoritet i USA. Helt plötsligt var jag del av ett system som tog den friheten från andra människor.

Efter sina fyra år i armén deltog Rachel i ett utbildningsprogram för klimaträttvisa på Aravainstitutet i södra Israel. På institutet fick hon för första gången möjligheten att lära känna palestinier som vuxit upp och levt under ockupation.
– Jag trodde att jag visste så mycket, för jag visste hur många personer armén arresterar, men nu jag fick höra om hur det påverkar familjer. Om hur det var att växa upp under ockupationen, med alla rädslor som den medför. Hela livet påverkas av dessa händelser och förhållanden. Det fick mig att inse hur förfärligt detta är.

Vägen vidare ledde Rachel till att bli aktivist och ge sitt vittnesmål till Breaking the Silence. Med känslan att det som sker inom den israeliska armén i ockupationens namn är långt bort från de värderingar som hon vuxit upp med. Värderingar som firar allas lika värde, jämställdhet, respekt för mänskliga rättigheter och feminism. Rachel berättar att hennes upplevelse är att människor i hennes närhet generellt stöttar det arbete hon gör inom Breaking the Silence. Hon delar även att det känns hoppfullt att stora delar av det israeliska samhället nu pratar om demokrati och vad demokrati innebär.
– Om demokrati är viktigt för oss, borde det inte inkludera alla människor som lever under israelisk kontroll? Vi ser ett skifte just nu och jag tror att det kan vara ett positivt skifte. Vi ser mer intresse i våra föreläsningar och aktiviteter. Antiockupationsblocket växer varje vecka inom protesterna. Folk är mer intresserade av vårt arbete. Folk pratar mer om ockupationen i allmänna rum.

På frågan om säkerhet och vägen framåt säger Rachel slutligen:
– Jag tror att utbildning är så viktigt och en väldigt viktig del i att utmana systemet som det ser ut nu. Såklart vill vi alla känna oss säkra, men vår säkerhet behöver inte garanteras på bekostnad av ett annat folk. Om vi söker förändring måste vi uppmärksamma problemen inifrån Israel.