Spökstaden Hebron

Hebron är den näst största staden på Västbanken, efter Östra Jerusalem, endast 35 kilometer från Jerusalem. Staden har 200 000 palestinska invånare. Eftersom Hebron är staden där man tror att Abraham har begravts är den helig för både muslimer, kristna och judar. Inne i stadens hjärta finns mellan 500 och 800 israeliska bosättare och i bosättningen Kiryat Arba bor det cirka 7000 israeler. (1)

Izzat Karaki 29 år gammal, palestinsk man från Hebron, H2. Izzat är en av de aktiva ledarna för organisationen Youth Against Settlements. Foto: Anna-Sara Hjertström

Det största problemet som vi får höra upprepade gånger när vi möter familjer, som med öppna armar välkomnar oss in i sina hem, är deras rädsla för sina barns skull. Att vara utan skydd, utan säkerhet, att inte veta vem som kommer att ge sig på ditt barn på väg till eller hem ifrån skolan, det är det värsta med den nuvarande situationen. Att tvingas till att följa tider för när du får komma in och ut ur ditt hem på kvällen i gamla stan, att ständigt passera kontroller för att bli kontrollerad och visiterad, det är som att leva i ett öppet fängelse.

Över hela staden finns det checkpoints och kontroller, murar och höga staket som stänger av vägar och gångar, i en stad som är full av tradition och historia som tidigare blomstrat. Visste du att Hebron tidigare var känd för att tillverka skor? Tyvärr har många skomakare stängt men det finns fortfarande ett fåtal skodesigners kvar i staden, det sägs att de var näst bäst efter Italien.

Staden är förändrad och situationen förvärrades när organisationen TIPH (Temporary International Presence in Hebron), tvingades att lämna landet på grund av att deras tillstånd inte förlängdes den 31 januari efter att de har funnits på plats sedan 1997. På grund av säkerhetsskäl har EAPPI också tillfälligt lämnat området H2, som är under israelisk militär kontroll). Vår närvaro behövs.

– Vi kommer inte att tillåta närvaron av en internationell styrka som opererar mot oss, säger premiärminister Benjamin Netanyahu. (2)

I denna stad fann jag trots allt fantastiska människor som trots alla motgångar och trakasserier ännu inte gett upp hoppet. En person som satte ett spår i mig var Izzat Karaki 29 år gammal, palestinsk man från Hebron, H2. Izzat är medlem i koordinationskommittén samt volontär för organisationen Youth Against Settlements. En organisation vars vision är: “ En 100% ickevålds, palestinsk motståndsrörelse som pressar den israeliska regeringen till att få ett slut på byggande och utökningen av bosättningarna och ockupationen.” (3)

Denna morgon när vi träffade Izzat och hans vänner så hade de lätt rödsprängda ögon och kaffekoppen fylldes på innan den hunnit drickas upp. De hade fått besök av israeliska bosättare, som kom på besök för att trakassera, hota, kasta stenar och glasflaskor emot gruppen och de volontärer som fanns på plats, helt oprovocerat. De kommer ofta på besök berättar Izzat, det blir många sömnlösa nätter. Många civila bosättare är även beväpnade. För mig var det en obskyr syn att möta en pappa på promenad med sin bebis i barnvagn och med sitt gevär svängandes på ryggen. Izzat sliter för och tror på ett fredligt samhälle.

– Verkligheten för en palestinier är att du är alltid skyldig tills motsatsen är bevisad. Det är ett komplicerat liv. Vi vill leva i ett samhälle där vi möter varandra med fred. Shuhada Street är avstängd och med konstant övervakning med filmning och ljudinspelning, soldaterna är ständigt närvarande, säger Izzat.

Han avslutar med orden:

– Så länge det finns en morgondag så finns det fred.