Vi samlas för Iftar hos en av byns centralgestalter, som bjuder på soppa, ris med kokt lamm och grönsaker. Måltiden inleds vid solnedgången, och vi sitter utomhus och äter – kvinnor för sig, män för sig. De flesta av gästerna tillhör familjen, omkring 100 personer, varav ett 60-tal är barn i den andra eller tredje generationen.

Många av dem som bor här i South Hebron Hills-området är herdar och småbrukare. De har bott här alltid – eller i alla fall i flera generationer. De har lite odlingar i dalen i det kuperade landskapet och på bergssluttningarna går de och vallar sina får.

Strax intill ligger en israelisk bosättning, som vuxit fram på ockuperad mark under senare år. Den palestinska familj som bjudit in till sin Iftar-måltid1 Den måltid som bryter dagens fasta under den muslimska fastemånaden ramadan kallas iftar, och som endast bor på någon kilometers avstånd, har inte tillträde till bosättningens mark eller område.

Bosättarna bygger sina hus långt inne på Västbanken, som ockuperats av Israel sedan 1967. Enligt israelisk lag är bosättningarna lagliga, men enligt den internationella folkrätten är de illegala, eftersom marken är ockuperad2 Se www.icrc.org.

Dagligen utsätts småbrukarna i områdena här på södra Västbanken för olika slags trakasserier av bosättare. En metod är att köra med fyrhjulingar köra in i de palestinska herdarnas fårflockar. En annan att skicka upp drönare som cirkulerar ovanför fåren för att skrämma dem. Enligt de palestinska småbrukarna är syftet är klart: att trakassera och skrämma bort dem. Flera har redan flyttat, och kvar står tomma hus och gårdar.

Efter Iftarmåltiden är det dags för några av oss följeslagare att åka till en familj som ofta trakasseras av bosättningens invånare nattetid, och därför efterfrågar ”sleep-over”, det vill säga att någon av oss i de internationella organisationerna befinner sig hos familjen nattetid.

Vi packar upp våra sovsäckar och lägger ut dem i en boning som ser ut som ett ”permanent tält”. Utanför brer stjärnhimlen ut sig över både oss och israelernas bosättning. Under samma himmel går vi till sängs, bara en knapp halvmil emellan. Och ändå lika långt från varann själsligt som de stjärnor, som nu tydligt framträder i mörkret.

Innan vi somnar lyssnar vi lite spänt efter onormala ljud – skulle det bli ovälkommen påhälsning hos familjen även den här natten?

Men samtidigt som att hot och våld är ett naturligt inslag i herdarnas och småbrukarnas vardag, finns ju faktiskt Guds goda gåvor också: ett fantastiskt landskap av kullar, berg och dalar, får som föder lamm mitt i fårflocken, vänliga människor som hjälper och stödjer varandra, och just denna natt: en stjärnhimmel som erbjuder perspektiv på livet på den himlakropp vi alla fått som gåva att bebo och förvalta.

”När jag ser din himmel, dina händers verk, månen och stjärnorna som du har skapat, vad är då en människa, att du tänker på henne …”

Ur Psaltaren 8, bibeln

Mitt i natten, eller kanske snarare framåt morgonkvisten, vaknar jag av sången från två minareter i den näraliggande staden. En förunderlig känsla infinner sig; sångslingorna blandar sig med varandra och plötsligt känner jag mig förflyttad tillbaka till den där speciella ängen utanför Betlehem för ungefär 2000 år sen, då änglasången uppfyllde universum. Kanske låg de herdarna även då och blickade upp mot natthimlen under samma Guds himmel, någonstans i Palestina land.

  • 1
    Den måltid som bryter dagens fasta under den muslimska fastemånaden ramadan kallas iftar
  • 2

Fler rapporter