”Vi är som olivträden”

Nu är tid för plockning av oliver på Västbanken. Efter en dålig olivskörd 2023 är förhoppningen att årets skörd ska kunna genomföras. Även i år är det många markägare som inte har tillgång till sina olivlundar då israelisk militär och bosättare hindrar åtkomst. Den ekonomiska förlusten är stor om skördarna uteblir. Vi följeslagare deltar i olivskörden tillsammans med andra volontärer och hoppas på en bra skörd i år.

Olivskörden varje höst är en fest för hela familjen. Barnen leker och hjälper till i skörden för att senare kunna föra traditionen vidare till kommande generationer. Olivträd har odlats av människan i över 5 000 år och de kan bli väldigt gamla. Det äldsta olivträdet, över 5 500 år, påstås finnas i byn al-Walaja utanför Betlehem¹. Idag är det nära 100 000 familjer i Palestina som är ekonomiskt beroende av olivskörden². Olivträden har också en stor kulturell och social betydelse. Merparten av oliverna pressas till olivolja, men används även till olivtvål och inlagda oliver. Olivträ bearbetas för att tillverka souvenirer som vi hittar i butiker i Betlehem och Jerusalem. Olivkvisten har sedan lång tid varit en symbol för fred och försoning och vi kan läsa om olivträdet i både Bibeln, Toran och i Koranen. FN:s flagga har olivkvisten som symbol.

Olivträdet, som betyder mycket för den palestinska ekonomin. Foto: Bo

Förra årets skörd uteblev till stora delar då konsekvenserna efter Hamas terrorattack den 7 oktober gjorde det svårt eller omöjligt att skörda oliverna. I år var förhoppningen att kunna genomföra en bra olivskörd för familjerna. Tyvärr är situationen fortfarande svår eftersom åtkomst till olivträden fortfarande är begränsad. Många palestinier på Västbanken hindras från att skörda sina oliver. Israeliska bosättare har, ibland med våld, stoppat olivskörden. Den israeliska militären avvisar också markägare från sina egna olivlundar, ofta med förklaringen att marken förklarats som ett militärområde eller av andra säkerhetsskäl. Många olivträd ligger inom eller nära bosättningar där speciella tillstånd från militären krävs för att skörda. I år har det varit svårt att få dessa tillstånd, och även om tillstånd ges kan bosättare hindra de palestinska bönderna från att plocka sina oliver. Många olivträd har också eldats upp eller sågats ner av beväpnade bosättare³. Senaste året har fler bosättare tillgång till vapen efter att Israels säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir delat ut mer än 10 000 vapen till bosättare på Västbanken⁴. För att få en inkomst plockar många sina oliver utan tillstånd, men av säkerhetsskäl är inte alltid hela familjen med. Barn och kvinnor stannar ibland hemma, vilket medför att familjefesten uteblir.

Vi följeslagare på plats har förmånen att få vara med vid olivskörden. Många organisationer, både palestinska, israeliska och internationella, medverkar ofta tillsammans med markägarna i arbetet att plocka oliver. Detta gör att fler familjer nu vågar åka till sina marker för att skörda oliverna. Trots närvaron av oss och andra volontärer sker tyvärr ändå incidenter under olivskörden. Militären kommer ibland till platsen och förbjuder tillträde till palestiniernas marker. Bosättare kan också tvinga, ibland med våld, de som plockar oliver att lämna området. För Shireen från byn Husan utanför Betlehem betyder olivskörden mycket. Hon säger:
– Olivskörden ger en samhörighet mellan oss och marken, och även med tidigare generationer.

Genom att fortsätta sköta och skörda olivträden som tidigare generationer gjort genomförs ett slags ickevåldsmotstånd. Om inte marken används är risken också större att den konfiskeras av israeliska staten. De hänvisar till en gammal ottomansk lag från 1858 som säger att jord som inte brukas på tre år kan betraktas som statens egendom⁵.

Shireen berättade om sin samhörighet med marken från tidigare generationer och sitt orubbliga motstånd, kallat sumud, genom en jämförelse med olivträden:
– Vi är som olivträden. Om du bryter en gren så växer en ny, om du eldar på dem så reparerar de sig själva. De är som oss palestinier.

Att ta sig till sina olivlundar är inte enkelt idag. Eftersom många vägar är blockerade sedan 7 oktober 2023 måste man ta långa omvägar för att nå dit. I byn Husan, där Shireen bor, är närmaste vägen blockerad med en låst grind. Dagen när vi åkte med familjen från deras hus i Husan fick vi först åka med en bil till grinden, sedan gå igenom för att byta till en annan bil på andra sidan grinden. Vissa dagar är militär på plats och hindrar även fotgängare att passera.

Vi blev inbjudna av Shireen att plocka oliver under några dagar, tillsammans med hennes familj, i familjens olivlundar nära byn Wadi Fukin som ligger mellan bosättningen Beitar Illit och gränsen till Israel. Där fick vi uppleva en familjefest med barn som leker och sjunger, mat lagad över öppen eld, mycket kaffe och hårt arbete. Vi plockade oliver från stegar och ibland klättrandes i träden.

Shireen från Husan, som bjudit in oss till olivplockning. Foto: Bo

Barnen har fått ledigt från skolan och deltar med skratt och sång när vi arbetar i olivlunden.
– Barnen lär sig älska olivskörden genom att vara med i lek och sedan hjälpa till, säger Shireen.

En viktig del i olivskörden är att fika och äta. Ibland ropar Shireen ”Break!”, då samlas vi och tar en kopp kaffe. Lunch tillagas på plats över öppen eld och denna dag serverades Maqluba, en traditionell palestinsk maträtt. Vi var glada att slippa närvaro av militär och bosättare dagarna när vi plockade oliver hos Shireen. Både vi och familjen kunde glömma ockupationen för en liten stund och njuta av hårt arbete och samhörighet med marken som brukats i generationer.

När vi lämnar familjen för dagen säger Shireen:
– Tack för att ni är med oss. Ni är en del av vår familj.