Solnedgång i Susiya

Solen går ned över byn Susiya, över bikuporna och tälten, över grottorna där de en gång bodde, över traktorn och olivträden. Himlen blir långsamt rosa och snart helt svart. Flaggor smattrar i kvällsvinden. Dagen har varit varm – för varm – men natten lovar svalka.

Byn Susiya på södra Västbanken. I bakgrunden ses den israeliska bosättningen som ligger granne med byn.

Den palestinska byn Susiya ligger nästan längst söderut på Västbanken, bara några kilometer från Gröna linjen [1]. Sedan 1986, då byborna först tvingades bort från byns ursprungliga läge har man flera gånger tvingats flytta – på grund av att mark har beslagtagits och på grund av den expanderande israeliska bosättningen, på kullen några hundra meter bort.[2]

Jag talar med Nasser Nawajah, Susiyas talesperson, som berättar hur han föddes i grottorna i Susya al-Qadima – gamla Susiya – i det palestinska samhälle som legat här åtminstone sedan 1830.[3] När byn 1986 fördrevs från landet där de bott i generationer flyttade de till sina jordbruksmarker, där de bott sedan dess, i tält och tillfälliga strukturer.[4] Byn har får, honungsbin, hönor och en samling olivträd, men är inte anslutna till el- eller vattennät.

Den israeliska bosättning som ligger bara några hundra meter bort har däremot vattenledningar, el och tillgång till en buss in till Israel, där den enda busshållplatsen ligger inne i bosättningen. I närheten ligger en militärbas och ute i landskapet kan vi se två vakttorn.

Byn har länge haft rivningsorder för de flesta byggnaderna, men nu är Susiya särskilt hotat.[5] Det extrainsatta EAPPI-team som jag är del av är sedan några veckor ständigt närvarande i Susiya. Efter en förfrågan från FN och från byn behövs nu internationell närvaro dygnet runt, för att kunna dokumentera den rivning som förväntas genomföras, sedan Israels högsta domstol den femte maj beslutade tillåta israeliska armén att riva hela byn och tvångsförflytta dess cirka 350 invånare[6] till ett helt annat landområde – något som skulle innebära ännu ett brott mot internationell rätt.[7] Sedan detta beslut har flera organisationer och aktörer engagerat sig för att försöka hindra att byn rivs.[8]

En grupp diplomater från EU:s samtliga medlemsländer besökte nyligen byn och konstaterade då att man skarpt protesterar mot den planerade rivningen – och att man betraktar rivningar såsom dessa som hinder i fredsprocessen.

– Vi stödjer inte rivningar och det är vår syn att [de israeliska] bosättningarna är olagliga, sa Alistair McPhail, Storbritanniens generalkonsul, till tidningen the Telegraph vid besöket.[9]

Nasser Nawajah och hans dotter.Landskapet är vidsträckt, med steniga kullar täckta av gult gräs och tistlar. Ibland en samling tält, ytterligare en del av det utspridda bysamhället. När militären väl kommer för att demolera byn kommer det att ta tid, tänker jag – byns cirka 350 invånare är glest bosatta över en stor yta. Men det är hit, till Nassers familjs klunga av tält, där även vi sover

– i ett tält som tidigare rymde en klinik – som israeliska armén och dess bulldozrar kommer att komma först.

Det är ramadan och byn är tyst och stilla under de varma dagarna, att fasta i värmen är ansträngande. På kvällarna, efter att solen har gått ned bryts fastan och man intar kvällsmålet, Iftar – då lever byn upp och man samlas för att äta och samtala, med grannar, släktingar och vänner.

Nasser sitter invirad i en filt i kvällsmörkret. Vi sitter utanför hans familjs tält och äter sötsaker. Han har varit i Stockholm berättar han, men gillade det inte. Han skrattar:

– Det är bara hus, hus överallt! Jag älskar det här landskapet, där jag kan se långt, långt.

Det är mörkt nu, nästan helt svart. Vinden har avtagit och natten är tyst. Ännu en dag har gått och Susiyas bikupor, tält och olivträd står ännu.[10]

Bilder

1. Byn Susiya på södra Västbanken. I bakgrunden ses den israeliska bosättningen som ligger granne med byn. Foto: Anders Forsberg.

2. Nasser Nawajah och hans dotter. Foto: Anders Forsberg.

Källor

1. Gröna linjen är benämningen på den internationellt erkända gränsen mellan Israel och Västbanken. För en översikt av denna gräns, se FN-organet OCHAs karta: OCHA, ’West Bank Access Restrictions’, december 2012, hämtad 26 juni 2015.

2. Byborna fördrevs 1986 första gången från grottorna de bott i under flera generationer. Under de nästan 30 år som gått sedan dess, har byn har inte erbjudits någon ny boendelösning utan levt i tillfälliga tältkonstruktioner och flera gånger tvingats flytta. Den israeliska civiladministrationen har under denna period inte fastslagit en byggnadsplan för byn och i avsaknad av en sådan kan inte byggnadstillstånd ges, varför byns hus alltså nu hotas av rivning. (Rabbis for Human Rights, ’Susya: a history of loss’, 7 november 2013, hämtad 28 juni 2015.)

3. Rabbis for Human Rights, ’The struggle against the forced displacement of Susya to Area A’, May 2015, hämtad 28 juni 2015.

4. Den israeliska bosättningen i Susiya byggdes 1983 på konfiskerad palestinsk mark. Sedan Israels ockupation av Västbanken inleddes 1967 har över 200 bosättningar och utposter med över 500 000 invånare etablerats på palestinsk mark. De bosättningar som Israel har byggt på Västbanken är olagliga enligt internationell rätt (Diakonia, ’Facts: International Law and Israeli Settlements in the Occupied Palestinian Territory’, 2014, hämtad 27 juni 2015) och den israeliska bosättningspolitiken har fördömts av åtskilliga FN-organ (inklusive säkerhetsrådet), EU och Internationella domstolen i Haag. Se exempelvis: ICRC, ’What does the law say about the establishment of settlements in occupied territory?’, 5 oktober 2010, hämtad 27 juni 2015; B’Tselem, ’Land Expropriation and Settlements’, 23 januari 2014, hämtad 27 juni 2015; Catherine Ashton, ’Statement by EU High Representative Catherine Ashton on Israel’s announcement of further settlements’, 11 januari 2014, hämtad 27 juni 2015.

5. OCHA, ’Susiya: A community at imminent risk of forced displacement’, juni 2015, hämtad 29 juni 2015.

6. Antalet invånare i byn varierar från källa till källa, men den vanligaste siffran är ca 350 personer. En del av byns invånare bor i perioder i den närliggande staden Yatta, varför antalet är svårt att fastställa.

7. Tvångsförflyttning av civila av en ockupationsmakt är förbjudet enligt internationell rätt, enligt fjärde Genèvekonventionens artikel 49. (ICRC, ’Practice Relating to the Act of Displacement’, hämtad 28 juni 2015.)

8. Rabbis for Human Rights, ’Susya: a history of loss’, 7 november 2013, hämtad 28 juni 2015.

9. Tait, Robert, ’EU diplomats unite in support of demolition-threatened Palestinian village’, the Telegraph, 8 juni 2015, hämtad 28 juni 2015.

10. Se hashtaggen #SaveSusiya på Twitter och på Facebook för att läsa mer om kampen för byn.

Den här reserapporten skrevs i Yatta. Bokmärk permalänken.