Militär utbredning i Jordandalen

Jordandalen innehåller stora områden som Israel har utsett till militärområden. Vi följeslagare har bevittnat hur detta påverkar den palestinska civilbefolkningens rörelsefrihet, och hur de återkommande militärövningarna slår mot lokalsamhällena.

Vi sitter och dricker kaffe hos Karima Ibsharat, som bor ensam med sina djur i det lilla samhället Humsa. Karima berättar om en israelisk militärövning som nyligen genomförts i området. De övade helikopterlandsättning och soldaterna vandrade omkring hennes hus, vissa av dem sov bland de närliggande kullarna. Hennes kusin Tornado¹ berättar att övningarna ofta innefattar skottsalvor från automatvapen och stridsvagnar nätterna igenom. Oljudet håller både vuxna och barn vakna.

Att antal får och getter betar på en grön kulle med gula blommor. I bakgrunden är några tält, bort det växthus i plats, och i fjärran syns berg och blå himmel med enstaka moln. — Karimas får och getter på baksidan av hennes hus. Foto: Carl-Magnus

Israels militär ser Jordandalen som ett strategiskt viktigt område, vilket blir tydligt när man ser en karta över dalen. Omkring 45 procent av hela Jordandalen har utsetts till stängda militärområden (”closed military areas”)² Dessa områden inkräktar ofta på palestinska bönders betesmark, och i kombination med militärövningar ställer det till problem för många av dem vi möter.

Någon som märker av militärövningarna är Burhan Bsharat i herdesamhället Mak-hul. Runt om samhället ligger israeliska militärbaser, och när vi vallar får med Burhan hittar vi ofta granatrester i bergen. Övningarna kommer ibland otäckt nära husen, som när ett befäl satte upp en lapp i ett träd bredvid Mak-hul, som utgjorde målet för soldaternas orienteringsövningar.

Bilden är uppdelat i två. Till vänster syns en vit granat ligga bland stenar och gräs. Till höger syns en vit skyddsvall i betong, nedsänkt i jord, framför en brant kulle. — Resterna av en övningsgranat, och en skyddsvall från vilken israeliska soldater övar med skarpa granater, nära Mak-hul. Foto: Carl-Magnus

Det är inte bara störande med militärövningarna, vi får även höra om skador som de har orsakat. Zakker Nouajha, som bor utanför byn Al ’Aqaba, berättar för oss om hur övningarna förstört fälten kring byn. Han förklarar att de många övningarna under vintermånaderna gör extra stor skada på jordbruket, eftersom bönderna har färre timmars dagsljus på sig att återställa sina fält.

Under sommarmånaderna innebär militärövningarna andra problem. När vi träffar Muhammad Sawafta, från byrådet i ’Ein el Beida, tar han med oss för att visa upp den nya brandstationen i grannsamhället Bardala. Medan brandmännen visar oss sin utrustning berättar de att vintermånaderna är lugna, men att militärövningar startar många bränder i kullarna under sommaren. Det är viktigt att släcka bränderna innan de sprider sig, men brandmännen ges inte någon dispens av de israeliska myndigheterna från förbudet att beträda militärområden. Därmed riskerar de att gripas när de ger sig in för att släcka. De ser det dock inte som ett alternativ att låta bli.

Bilden visar en stor röd brandbil, med en mindre vit brandbil parkerad till höger om den. I förgrunden syns en skylt på arabiska. — Brandstationen i Bardala. (Texten på skylten förklarar att området tillhör civilförsvaret för Bardala och norra Jordandalen.) Foto: Anna

I min rapport kring naturreservat tog jag upp exempel på hur de israeliska myndigheterna applicerar reglerna kring naturområden olika för palestinska bönder och israeliska bosättare³. Vi har vid flera tillfällen sett samma sak ske i militärområden. En dag stöter vi på några palestinska herdar och israeliska soldater, i närheten av huvudvägen till Jeriko. Det ser ut som att soldaterna håller på att konfiskera herdarnas bil. Soldaterna säger till oss att varken herdarna eller vi får vara i området. De vill inte uppge någon förklaring, men vi kan se på mobilkartan att vi är precis innanför gränsen till ett stängt militärområde. Vi får ge oss av, men bilen blir inte konfiskerad.

När vi möter upp herdarna en vecka senare får vi veta att de kommer från samhället Marj Na’ja, men att de tvingas gå långt för att hitta tillräckligt med bete. En av herdarna, Mohammed Bsharat, berättar att en bosättare från en utpost i närheten har tvingat bort dem från deras tidigare vattenställe för korna. Utposten etablerades i oktober 2022, och trots att även israeliska myndigheter ser utposter som olagliga⁴ har bosättaren kunnat bygga en fem kilometer vattenpipeline från den närmaste bosättningen. Enligt kartan ligger utposten mycket längre in i det militära området än platsen där herdarnas bil stod parkerad. Mohammed förklarar att bosättaren står på god fot med militären.

Herdarna säger att de hoppas på att bli lämnade ifred om de håller sig på längre avstånd från utposten, någon annan lösning kan de inte se. Själv drömmer jag om ett slut på ockupationen och en Jordandal utan militära skjutfält.