Israels ockupation av palestinska Västbanken och Gaza är så mycket mer än soldater och naket våld. Det är något som tränger in i varje por på det palestinska samhället. Ockupation förnedrar både de ockuperade och ockupanterna. Det är de små ”alldagliga” kränkningarna som bygger upp hat och gör livet outhärdligt för de ockuperade. Jag skulle kunna lista tusen och en detalj som visar vad ockupationen innebär. Här följer några.
Ockupation är …
Att hoppa av skolan för att check-pointen bara är öppen en kvart tre gånger om dagen.
Att tankbilen hindras från att passera för att leverera vatten till familjen vars hus hamnat på ”fel” sida av muren.
Att trots tillstånd, utan motivering, bli nekad att komma till sin huvudstad Jerusalem.
Att som jordbrukare inte få arbeta på sin egen jord för att denna innesluts av stängsel och att man inte beviljas tillstånd. Avslag motiveras inte.
Att behöva passera militära kontroller flera gånger dagligen. Det betyder att stå i kö, ta långa omvägar, få sina papper granskade, få sin person och personliga tillhörigheter genomsökta, utsättas för soldaternas godtycke och ibland bli förnedrande behandlad.
Att plötsligt vara instängd eller utestängd från sitt eget hem då samhället man bor i stängs av för all trafik. Det kan pågå i timmar, dagar eller veckor.
Att inte kunna besöka vänner, släkt och familj som bor på annan ort, ofta bara några kilometer bort.
Att aldrig veta hur lång tid en resa tar, eller om man överhuvudtaget kommer fram, beroende på alla kontroller.
Att inte veta om man kan åka till sjukhuset i en nödsituation eftersom man inte kunnat söka tillstånd i förväg.
Att soldater kan komma när som helst, oftast om natten, väcka familjen, driva ut alla i mörkret, sikta på män, kvinnor och barn med automatvapen och genomsöka huset.
Att väckas av ”ljudbomber” för att armén vill visa sin ständiga närvaro.
Att en sten, kastad av ett barn, medför fängelse, s.k. ”administrativ förvaring” som kan förlängas med sex månader i taget i det oändliga.
Att en kastad sten mot ett stängsel betyder kollektiva bestraffningar för hela byn genom militära räder, husrannsakningar och avstängningar av all trafik.
Att ha ständiga strömavbrott medan de israeliska bosättningarna runt om badar i ljus.
Att soldaterna tar ens ID och tvingar en att vänta en timme vid en grind bara för att man ruskade på grinden för att se ifall den var öppen.
Att vissa genomfartsleder enbart får användas av israeler.
Att inte kunna leverera varor till marknaden för att de hinner bli dåliga på vägen.
Att få vända på väg till sitt eget bröllop för att man inte släpps fram.
Att bli beroende av bidrag då möjligheten att arbeta tas ifrån en.
Att aldrig kunna åka till havet fast det bara ligger några kilometer bort.
Att behöva prata ockupantens språk.
Att inte kunna planera sitt liv eftersom ockupationsmakten begränsar möjligheterna att arbeta, resa, odla din mark, flytta eller bygga nytt.
Men ockupation är också de enskilda människornas sätt att möta ockupationen och ockupanterna. Det kan innebära…
Att hissa den palestinska flaggan när de israeliska soldaterna tränger in i byn.
Att den väldresserade åsnan man rider på släpper en hög dynga framför soldaternas fötter varje gång check-pointen passeras.
Att vara en liten grabb och kasta sten på det förhatliga stängslet. Eller kasta sten på de tungt beväpnade och krigsmålade soldaterna när de tränger in i ditt samhälle.
Att inte ge upp att odla trots att det egentligen inte lönar sig på grund av alla hinder.
Att inte flytta trots att man hotas till livet och bosättare gång på gång trängt in i ens hem och vandaliserat. Att prata arabiska med de israeliska soldaterna vid kontrollerna, trots att man behärskar hebreiska flytande.
Att bevara och utveckla den palestinska kulturen.
Att plantera igen och igen efter att bulldozers rivit upp dina flerhundraåriga olivträd.
Att ha ett klistermärke på traktorn där det står: ”Rätten att återvända är inte förhandlingsbar”. Detta syftar på de palestinska flyktingarna, men är också en anspelning på alla judars rätt att bli medborgare i Israel. Märket medför att traktorn inte släpps igenom muren.
Att inte sälja mark eller hus till israeler trots att man är i desperat behov av pengar och erbjuds astronomiska belopp.
Att bygga upp sitt hus igen för fjärde gången, efter att ha fått det rivet tre gånger.
Att med risk för livet spraya ”Free Palestine” på ett arméfordon.
Att demonstrera mot avspärrningarna.
Att vara en liten flicka, vara rädd, och ändå gå till skolan, trots att bosättarbarn spottar och kastar stenar på en.
Och det svåraste av allt: Att bevara sin mänskliga värdighet och aldrig ge upp.
Exemplen ovan är självupplevda, observerade eller berättade av förstahandskällor.
