Jag har träffat Jasmin som är en av de israeliska aktivister som regelbundet kommer till South Hebron Hills för att tillsammans med oss internationella visa solidaritet och stödja de palestinska byborna, bönderna och fåraherdarna. Här arbetar vi tillsammans utan att bry oss om bakgrunden, det enda som är intressant är att vi alla kämpar för fred och rättvisa.
Vi ger oss av tidigt på lördagsmorgonen för att möta upp aktivister från organisationen Ta’ayush vid en vägkant i South Hebron Hills1 https://taayush.org/. Tillsammans ska vi delta i en så kallad ”Land Day Action”. Under lång tid har EAPPI, andra internationella och aktivister från Tel Aviv, Jerusalem och Beersheba kommit till South Hebron Hills på lördagar för att stödja de palestinska byborna, bönderna och fåraherdarna. Vi vallar får och pratar med fåraherdar och är samtidigt ett skydd mot de israeliska bosättare och soldater som trakasserar palestinierna som är ute på sina egna marker. Bosättarna ser de israeliska aktivisterna som förrädare och går ofta hårt åt dem. Vid flera tillfällen har de blivit slagna och skadats så svårt att de behövt uppsöka sjukhus. Soldaterna står bara vid sidan av och tittar på. Tillsammans har vi också deltagit i ett par demonstrationer som organiserats av bybor som kommer att förlora sina marker.
Ta’ayush strävar efter en framtid av jämlikhet, rättvisa och fred genom konkreta, dagliga icke-våldshandlingar av solidaritet för att få ett slut på den israeliska ockupationen.
När vi träffas och gör saker tillsammans slår det mig att ingen frågar var du kommer ifrån eller om du är jude, kristen eller muslim. Det enda som är intressant är att vi alla strävar mot samma mål: Rättvisa och fred.
I at-Tuwani bor flera israeliska aktivister under kortare eller längre tid. Jag träffade Jasmin, en ung tjej på 22 år från Jerusalem, som berättade sin historia.
Jasmin är uppvuxen i ett hem där de alltid pratade politik och båda föräldrarna är vänster. De pratade om orättvisor i världen och om hur utbildningssystemet i Israel fungerar, men framför allt pratade de om den israeliska ockupationen. Hennes pappa är inte aktivist, men ger sitt fulla stöd till mor, dotter och son som alla är aktivister.
När Jasmin fyllde 16 år påbörjades planeringen för hennes värnplikt. Men i stället för att förbereda sig för militärtjänst, blev hon mer rebellisk och engagerade sig politiskt. Hon vägrade att komma till upprop och mönstring. Det skrevs om det i media eftersom Jasmin vägrade värnplikt av politiska skäl. Hon ville inte delta i ockupationen.
Militären hävdade att hon hade psykiska problem och pressade Jasmin att genomgå tester för att se vilken enhet inom armén hon skulle passa i. Till slut gjorde hon testerna, men höll fast vid beslutet att inte göra värnplikt. Jasmin fick till slut göra samhällstjänst i stället och fick arbeta med barn.
Hon blev samordnare för en organisation för israeliska ungdomar som vägrar värnplikt och började också att delta i demonstrationer mot husrivningar i Sheikh Jarrah i östra Jerusalem. Senare kom hon hit till South Hebron Hills och engagerade sig tillsammans med andra israeliska och internationella aktivister.
Jasmin säger att allt fler unga israeler inte vill göra militärtjänst eller bli militärer. En del på grund av att de är pacifister, en del för att de inte vill vara soldater på ockuperad mark och andra på grund av religion eller andra orsaker. En del försöker slingra sig på olika sätt.
Hon säger att det är accepterat att säga att man inte vill göra värnplikt på grund av pacifism eller för att det går emot ens samvete/moral, men inte att det beror på ockupationen.
Jasmin har förlorat de flesta av sina gamla skolkamrater och vänner på grund av sitt ställningstagande, men hon har familjens stöd och nu är alla aktivister hennes nya vänner och en viktig del av hennes liv.
Vad är det som driver henne? Jasmin menar att det är skuld och att det är svårt för henne att leva ett vanligt liv i Israel och blunda för det som sker. Som aktivist har hon blivit starkare i övertygelsen om hur fel ockupationen är. Som aktivist träffar hon nu många intressanta människor som är palestinier, israeler och internationella som arbetar tillsammans för ett gemensamt mål.
Jasmin tror som så många andra att framtiden i Palestina kommer att bli svår och att det kommer att bli svårare innan en förändring till slut kommer. Många sår måste läkas.
Här i South Hebron Hills ser hon ändå lite hopp när hon möter palestinier som säger att båda folken kan leva ihop så som de gjort tidigare i historien. Det största problemet är bosättarvåldet och de soldater som backar upp bosättarna.
När jag själv varit ute i fält har jag sett barn som kommer från bosättningarna och inte är mer än 10–12 år använda drönare och motorfordon för att skrämma och skada fåren. Enligt Jasmin är det föräldrarna som lär upp barnen och ger grönt ljus för deras handlingar. Det finns inte några socialarbetare som kan ingripa.
När jag frågar Jasmin vad ordet solidaritet betyder för henne, svarar hon:
— För mig är det att stå sida vid sida med folk som är i en svår situation och ge stöd till dem på deras villkor. På grund av att jag är vit och judisk kommer jag aldrig hamna i den svåra situation som palestinierna är i, men jag kan visa min solidaritet i handling.
- 1
