Finns det en logik i en vägspärr? Ja en vägspärr är till för att utöva kontroll över lagbrott och efterlevnad av regler, men kan också användas för provokation, så att misshaglig opposition reser sig över mängden och blir synliga. Om hotbilden är tillräckligt hög hos spärrens soldater är avståndet till avtryckaren litet och varje häftig rörelse bland de irriterade invånarna kan förvandlas till angrepp i rädda soldaters ögon. Och varje angrepp ska bemötas innan det sker om du vill överleva.
Vägspärr på Västbanken i januari 2017. Foto Wisam Hashlamoun/Apaimage i Memo 24/4 2017En sval sjukhuskorridor känns skön efter den trettiogradiga hettan utanför. Jag har tillsammans med vår chaufför och tolk och två yngre följeslagare kommit in i Turkiska Sjukhuset i Tubas. När denna rapport kommer ut är de det nya följeslagar-teamet i Jordandalen. Tubas är en liten stad men också ett kommuncentrum på norra Västbanken. Tubas stad ingår i område A. [1] Det är Fares som fört oss hit. Han är fältarbetare inom al-Haq, en organisation för mänskliga rättigheter i Palestina. [2] Vi kommer in i ett sjukrum där en ung man i tjugoårsåldern ligger med bandagerad fot. Runt honom finns män från olika delar av hans stora familj.
Ahmeds berättelse väcker smärta och många nya frågor. På Långfredagens eftermiddag, som bara var en vanlig ledig fredag för Ahmed och hans muslimska familj, var de på väg hem i bilen från en picknick ute i vårgrönskan. På södra infarten till staden blev det plötsligt stopp. Vid ett vägskäl hade israeliska soldater satt upp en vägspärr och köerna var långa. Allt tycktes stå still. Ahmed gick ur bilen som hans far körde, för att ta sig närmare. Kunde de komma igenom eller behövde de ta en annan väg? Han var cirka fyrtio meter ifrån när han hörde rop från soldaaterna som han inte kunde tyda. Han gick närmare och kunde då höra en soldat säga till en annan.
– Skjut honom i höger ben.
Ahmed tolkade det som ett skämt och tog några steg till. Då kom skottet som slog sönder hans högra häl. När han föll ihop och skrek av smärta kom en jämnårig man från hans släkt springande mot honom för att hjälpa. Men han sköts också ner med ett lika välriktat skott. Sammanlagt fem unga män i tjugo-årsåldern, skadesköts i kaoset som utbröt. När det var gjort upplöste soldaterna spärren och försvann. Ambulanser och sjukvårdspersonal fick ta de sårade till sjukhus.
Hur kan sådant här ske i ett område som i Osloavtalet beskrivits som Palestinskt, med självständig myndighet? Verkligheten är mer komplex än så. Israels civiladministration [3] har aldrig släppt sin kontroll över område A, även om det sägs så i skrivna avtal. Med olika metoder har man kunnat hålla palestinska myndigheter i schack så att de inte företar sig något som begränsar Israels rörelsefrihet i området. I samtal med Fares från al-Haq har jag förstått att israeliska säkerhetsstyrkor regelmässigt åker in i och igenom dessa områden – ibland till synes utan ärende, som för att tydliggöra närvaro – ibland för att göra räder in i flyktingläger eller bostäder för att arrestera misstänkta palestinska aktivister, men då mest på nätterna. [4] En israelisk vägspärr i område A, utan avtalat samarbete med palestinsk polis, bryter mot Oslo-överenskommelsen från 1994 där Israel erkänner full palestinsk kontroll över område A.
En kil tycks sakta men säkert skjutas in mellan palestinierna och deras politiska ledning. Den kilen märks i många samtal med palestinier som en misstro mot sina egna ledares upplevda flathet och handlingsförlamning. Själva bjuder många icke-vålds motstånd genom att vägra flytta på sig efter att schaktmaskiner malt sönder deras hus, skördar, vattenledningar och brunnar.
Många palestinier väntar på att världens demokratier skulle kunna finna en form för att hjälpa Israel bort från denna självdestruktiva ockupation, till en universell demokrati byggd på mänskliga rättigheter och respekt för internationell rätt. En förhoppning som vi alla kan hjälpa till att förverkliga i våra personliga val.
Ahmad 20 år skjuten i foten av soldater vid en vägspärr. Foto Sten Högberg
