Det är inte första gången jag är i Hebron eller Palestina och en av de saker som får mig att åka tillbaka gång på gång är välkomnandet. Överallt på gatorna möts vi som följeslagare av tillrop som ”welcome, welcome, ahlan wa sahlan!” Denna värme och glädje kan för mig ibland vara svår att relatera till den omgivning palestinierna i Hebron lever i.
Storstaden Hebron är en komplex plats och delades år 1997 in i två sektioner, H1 och H2. H1 är under palestinsk kontroll, område A, medan H2 är under israelisk kontroll, en blandning av område B och C. [1] Hebron skiljer sig från andra städer på Västbanken då det är den enda staden där det finns illegala israeliska bosättningar mitt i stadskärnan.
I H2 finns sex bosättningar, varav fyra av dem ligger i Gamla stan. [2] Detta leder till en stark israelisk militär- och polisiär närvaro och hundratals vägspärrar och avstängningar som begränsar palestiniers rörelsefrihet och rätt till utbildning, arbete och religionsutövande.
Som följeslagare går vi efter ledorden ”protective presence”, preventiv närvaro, vilket betyder att vi ser att internationell närvaro kan bidra till att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten samt att vår närvaro är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper.
En av våra prioriterade uppgifter är att övervaka vägen till Cordobaskolan och al-Sumud kindergarden som ligger på Shuhada street i centrala Hebron. [3] Dessa två skolor omringas av fyra israeliska bosättningar med totalt cirka 500-800 invånare. [4] För att ta sig till skolorna måste barn och lärare passera militära vägspärrar och vi är där för att övervaka, dokumentera och rapportera eventuella trakasserier, attacker, långdragna id-kontroller och genomsökningar av väskor.
En annan vägspärr vi bevakar är Tarqumia som ligger 15 kilometer utanför Hebron. Varje dag passerar palestinier denna vägspärr för att ta sig till och från sina arbeten inne i Israel. Under de cirka två timmar jag stod vid denna vägspärr en tidig morgon för någon vecka sedan passerade strax över 7 000 palestinier varav cirka 50 personer nekades inresa och fick vända.
Varje fredag och lördag befinner vi oss på ”prayers road” som är en cirka två kilometer lång väg som binder samman de två illegala israeliska bosättningarna Kiryat Arba och Givat Ha´avot med den Makpelagrottan/Ibrahimimoskén, som nu är uppdelad i en muslimsk och judisk del, där bland andra patriarken Abraham och hans hustru Sara ligger begravda. Det är judendomens näst heligaste plats och dit bosättarna går varje fredag och lördag för att fira sabbaten.
Mellan dessa två illegala bosättningar finns en smal sträcka palestinsk mark där bosättarna upprättat ett synagogatält. Israelisk militär har vid flera tillfällen rivit ner tältet som gång på gång byggts upp på nytt och vi följer nu noggrant utvecklingen av detta. Utöver vandringen längs med denna väg står vi som följeslagare också utanför de två vägspärrar som finns upprättade utanför Ibrahimimoskén för att övervaka palestiniernas rätt till religionsutövande.
Varje lördag följer vi även den grupp israeliska bosättare och judiska turister som kommer till Gamla stan för en guidad tur som i sin tur eskorteras av flertalet tungt beväpnade israeliska soldater och poliser vilket leder till en spänd stämning i den annars så avslappnade souken. Trots detta möts vi återigen av palestinier som envist tränger sig fram genom folkmassan och som hälsar oss välkomna till Hebron och Palestina.
