Hizma är arketypen för en palestinsk by under israelisk ockupation. Om planen på att förbinda alla bosättningar mellan Jerusalem och Jeriko implementeras, och följaktligen kapa Västbanken på mitten, är det slutet för en tvåstatslösning. Hizma ligger rakt i skottlinjen för projektet. Samtidigt står människorättsorganisationer och världssamfundet handfallna medan alltfler palestinier börjar tappa tron på frivilligorganisationer och FN-organ som säger sig stå upp för folkrätten. En av kritikerna är Hizmas borgmästare som är trött på tomma löften.
Hizmas borgmästare Musallam abu Hilou anser att människorättsorganisationer och FN-organ inte gör vad som krävs för att förbättra livssituationen för palestinier. Foto: CarlMusallam abu Hilou sitter rak i ryggen och iakttar oss. Han har varit borgmästare för byn Hizma, belägen cirka sju kilometer från Jerusalem, sedan augusti 2019 och har en mer krass inställning till internationella aktörer än sina företrädare. Musallam är inte en karakteristisk politiker utan är uppriktig och på gränsen till brysk när han framför sitt budskap. Med en doktorsgrad i politisk geografi från University of Southampton är han väl bevandrad i geopolitiska strategier. Han beskriver hur den israeliska staten gradvis och metodiskt försvårar vardagen för invånarna i hans by. Det slutgiltiga målet anser han vara uppenbart, att få Hizmas invånare att “självmant” lämna sina hem.
Musallam för den lilla koppen med ebenholtzsvart kaffe till munnen och fixerar oss med blicken.
– Mycket vi hör från utlänningar som kommer hit är floskler. Sedan vi var barn har vi hört hur de berättar att de stödjer oss… Men hur hjälper de oss i praktiken? Hur kan Följeslagarprogrammet hjälpa oss? Sörj inte vid graven för de döda. Ni vänder bort blicken när vi håller på att drunkna.
Musallam berättar hur han har mött följeslagare i flera år utan att ha sett någon konkret effekt av vårt arbete. Samtidigt är han tydlig med att han uppskattar vår välvilja och påpekar att hans ärlighet är ett tecken på detta.
– Vi dricker kaffe tillsammans. Det betyder att ni är mina bröder. Därför vill jag vara tydlig. Vi har kanske fler frivilligorganisationer i Palestina än någon annanstans men ingenting förändras. Var finns den politiska viljan? Palestinier är trötta på att européer kommer med pengar i ena handen och vapen i den andra [1].
Jag förklarar för Musallam att vårt uppdrag enbart går ut på att dokumentera och rapportera de överträdelser som begås enligt internationell rätt [2]. Vi hoppas sedan kunna sprida information om situationen på plats bland aktörer i våra hemländer för att på sikt kunna väcka opinion och politisk aktion. Jag hör själv hur andefattiga mina argument låter.
Hizma ligger inringat mellan bosättningarna Pisgat Ze’ev, Neve Ya’aqov, Geva Binyamin och Almon. Både bosättningarna och muren som separerar Hizma från östra Jerusalem är byggd på 60 procent av Hizmas land [3]. 90 procent av byn ligger i område C där Israel har full kontroll över både administration och säkerhet och där palestinier inte får bygglov [4].
De tre vägarna in till Hizma blockeras regelbundet av israeliska myndigheter. Trots att kollektiv bestraffning klassificeras som ett krigsbrott enligt artikel 33 i fjärde Genèvekonventionen är det vanligt förekommande [5]. Under 2018 hölls vägarna stängda i nästan två månader efter att palestinska pojkar hade kastat sten mot israeliska fordon som passerat byn. Om pojkarna kommer från Hizma eller inte är oväsentligt för israeliska myndigheter [6].
Hizma ligger strategiskt mellan Qalandiya Checkpoint [7] och Jeriko, och utgör en perfekt plats för en rast på vägen till Jordandalen. Det räcker dock med att den norra ingången till byn spärras av för att påverka näringsverksamheten i byn mycket negativt [8]. Dessutom tvingas många av byns invånare att ta sig till arbete, studier och sjukhus till fots [9].
Musallam påpekar att Hizmas isolerade situation inte skiljer sig avsevärt från andra palestinska byar, vilket kan härledas tillbaka till Ariel Sharons plan för Västbanken. Sharon var en skicklig geopolitisk arkitekt vars strategi gick ut på att isolera palestinska samhällen för att omintetgöra möjligheten att etablera en sammanhängande palestinsk stat. Metodiken har kommit att anammas med hull och hår av hans efterträdare. Sharons strategi innebär att “fingrar,” närmare bestämt kedjor av israeliska bosättningar som äter sig fram horisontellt genom palestinskt territorium, skulle kunna kapa Västbanken på mitten och helt isolera palestinska samhällen från varandra [10]. Ett av de största “fingrarna” utgörs av bosättningen Ma’aleh Adumim öster om Jerusalem och E1, ett område som är tänkt att sammankoppla just Ma’aleh Adumim och Jerusalem med bosättningar. Nästa fas är att börja bygga bosättningar mot Jeriko i öster och slutligen dela Västbanken på mitten [11].
– Jag hör ofta utlänningar som frågar varför jag inte tror på en tvåstatslösning, säger Musallam. Det israeliska styret vill inte ha en tvåstatslösning. Det är uppenbart om man bara följer utvecklingen. Men FN och många människorättsorganisationer biter sig fast vid att två stater är lösningen. Om dessa organisationers personal dansade lite mindre i Tel Aviv om nätterna och badade lite mindre i Döda havet om dagarna kanske de skulle ha tid att analysera verkligheten vi lever med, säger Musallam.
Karta över Hizma och E1 området år 1998. Kartan kommer ursprungligen från The Palestinian Academic Society for the Study of International Affairs (PASSIA). https://www.opendemocracy.net/en/north-africa-west-asia/e1-or-how-i-learned-to-stop-worrying-about-twostate-solution/
