Solen gassar obönhörligt och landskapet är öken. Vi är på vandring i Masafer Yatta, eller Firing Zone 918, som området heter på militärt språk. Människorna som vi träffar och alla som bor där är utsatta för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter, sin rätt att leva ett värdigt liv, och ändå tar de emot oss med en självklarhet och vänlighet som går djupt in i mitt hjärta. De är fast beslutna att kämpa för sina rättigheter och det ger hopp om en annan framtid.
Masafer Yatta ligger i South Hebron Hills nära staden Yatta. Vi möter några fåraherdar med stora hjordar med får och getter. Fåraherdarna rider på små åsnor som verkar kunna bära vilka bördor som helst. Vad fåren och getterna kan äta övergår mitt förstånd. Men de hittar grässtrån här och var och verkar förnöjda.
Vi vandrar vidare och ser den by vi ska besöka på ett avstånd som ser överkomligt ut. Men först efter en och en halvtimmes vandring i gassande sol kommer vi fram till byn Khirbet al-Majaz. Hundar skäller och vi blir lite oroliga. Det är vakthundar, men de flesta är som tur är bundna och de andra håller ett vederbörligt avstånd. Vi hälsas välkomna av Mohammad och Wadha och bjuds in i deras hem, ett ”tält” som är den vanliga bostaden i detta område, där vi utmattade sjunker ner på mjuka madrasser på golvet och låter vinden som kommer in genom den öppna tältduken svalka oss.
Vi får mycket sött te, som seden bjuder, och har sedan ett underbart samtal med våra tolv arabiska glosor, deras fyra engelska glosor och en mängd gester och mycket skratt. Den bistra verkligheten märks inte just nu. Det är en underlig känsla att sitta där och skratta och dricka te samtidigt som vi vet hur situationen är för familjen och deras grannbyar i detta område. Men livet måste levas så gott det går.
Området där familjen bor sedan decennier tillbaka utsågs i slutet av 1990-talet av den israeliska militären att vara en stängd militär zon, ”Firing Zone 918”. Detta är ett sätt att komma åt och kontrollera mark på Västbanken. [1] Israel har förklarat tio tusentals hektar som militära zoner runt om på Västbanken och 30 % av område C (se faktaruta) är definierat som militära övningsområden. De flesta ligger i Jordandalen men också många i South Hebron Hills. Omkring 5000 människor lever i dessa områden.
Firing Zone 918 är på 30.000 dunams eller 3000 hektar, och tolv palestinska byar, bland annat al-Majaz ligger i området som brukats sedan århundranden. Idag bor där ca 1300 människor och byborna upprätthåller ett unikt sätt att leva. Många bor i eller bredvid grottor. De lever på jordbruk och djurhållning av får och getter, så även Mohammad och Wadha.
I november 1999 förde säkerhetsstyrkor med våld bort över 700 människor från området. Militären förstörde deras hus och cisterner och konfiskerade egendom, allt ansågs vara ”illegalt boende” i en militär zon. [2] Byborna blev hemlösa. I juli 2001 beslutade Israels högsta domstol att byborna tillfälligt kunde återvända till sina hem och många återvände. I juli 2012 minskades området för militärt bruk och fyra av byarna ligger nu utanför området. [3]
I över ett decennium har de boende i de tolv byarna levt under ständigt hot om rivning, evakuering, och tvångsförflyttning, så också familjen som vi nu gästar.
Veckan innan satt Hannes, en följeslagare i mitt team, och jag i en grotta i byn Khirbet Bir al’Idd och drack te med Ziad Mahmad och Ratiba. Vi brukar hälsa på dem på fredagar. Det är fortfarande en fantastisk känsla att vi omedelbart blir så oerhört vänligt bemötta och bjudna in i deras hem på te. Byn ligger precis vid gränsen av Firing Zone 918.
Deras situation är densamma som för byarna inom området. De har blivit evakuerade, deras hus har blivit demolerade och de har byggt upp husen igen. Men de har också fått tillstånd av Israels högsta domstol att komma tillbaka. Fyra familjer återvände till byn, men Ziad och Ratiba är de enda som nu finns kvar. Alla grannar har lämnat byn på grund av trakasserier från bosättare från bosättningen, Mizpe Yair och utposten känd som ”Lucifer’s Farm”, som ligger nära byn. [4]
Följeslagarprogrammet har följt byn under tre år och byborna har berättat att bosättarna har blockerat byns enda väg, att de har misshandlat bybor och anklagat dem för stöld. Militären har vid dessa tillfällen inte ingripit. Deras hus har rivningsbeslut liksom de flesta hus i byn. Vi kommer att sova över hos dem på fredagar framöver, för att på så sätt vara närvarande och kanske förhindra trakasserier från bosättarna. Bosättarna är mest aktiva under helger då de inte arbetar.
En av deras söner, de har sex söner och fyra döttrar som alla bor i Yatta, var och hälsade på. Han talar engelska och genom honom berättade föräldrarna att de tänkte stanna kvar och försvara sin mark. De visste att om de lämnade byn och sin mark skulle de slutligen förlora den. Så fungerar lagstiftningen i område C. [5]
De problem med landrättigheter byarna har kan vi inte hjälpa dem med. Vi kan hjälpa dem tillfälligt genom att vara närvarande i deras vardag och förhindra trakasserier från bosättare. Och vi kan lova dem att sprida kunskap om deras och deras grannars situation och ställa krav att ockupationen av Palestina ska hävas och palestinierna får tillbaka sitt land så att familjerna och deras grannar i byarna omkring får sina mänskliga rättigheter respekterade. De har rätt att leva ett värdigt liv utan rädsla att förlora hem och levebröd.
Bilder
1. Fåraherde i Masafer Yatta (Firing Zone 918) Foto: Lise Bergh
2. Närmast vuxna person, Mohammead från Khirbet al-Majaz, en by i Masafer Yatta tillsammans med barn och andra män från byn. Foto: Lise Ber
Fakta om Osloavtalet och område A,B och C
I Osloavtalet från 1993 delades Västbanken upp i område A, B och C. Avsikten var att skapa en tillfällig lösning. Område A omfattar 17.7 % av Västbanken och består mest av städer. Här råder palestinskt självstyre över både den civila administrationen och säkerhet. Område B har blandad israelisk och palestinsk kontroll, med palestinskt styre över den civila administrationen och israeliskt ansvar för säkerheten. Område C omfattar 61 % av Västbanken och är helt under Israels kontroll, således både den civila administrationen och säkerheten. De flesta – men inte alla – israeliska bosättningar ligger inom område C. Den palestinska myndigheten, som alltså bara styr i område A, har inte heller kontroll över Gaza där Hamas regerar, eller östra Jerusalem som styrs av Israel.
