Reserapporter

Följeslagare i fält skriver reserapporter om situationen i Palestina och Israel och om följeslagaruppdraget.

Reserapportern är sökbara utifrån den ort följeslagaren är placerad på samt utifrån vilket tema rapporten berör. Det går också att prenumerera på reserapporter från de följeslagare som är ute i fält just nu. Kontakta oss för att komma i kontakt med de aktuella följeslagarna.

 

Senaste reserapporterna

Hotad idyll

Yanoun är en liten by på östra Västbanken, strax utanför Nablus och ungefär 45 minuters bilfärd från Ramallah. Byn är egentligen två små byar, övre och nedre Yanoun. Det är det närmaste en idyll man skulle kunna komma. Om det inte vore för vetskapen om byns historia.

Livet i en by under ockupation

På dagen ser den palestinska byn Azzun ut som vilken annan liten by som helst i Mellanöstern. Full med liv och rörelse med bagerier, affärer, glada barn och tutande bilar. Men ibland när natten kommer ändrar sig livet i staden när tystnaden bryts av israelisk militär som kommer för att visa sin närvaro och ibland gripa vuxna och barn.

Vägspärrens logik

Finns det en logik i en vägspärr? Ja en vägspärr är till för att utöva kontroll över lagbrott och efterlevnad av regler, men kan också användas för provokation, så att misshaglig opposition reser sig över mängden och blir synliga. Om hotbilden är tillräckligt hög hos spärrens soldater är avståndet till avtryckaren litet och varje häftig rörelse bland de irriterade invånarna kan förvandlas till angrepp i rädda soldaters ögon. Och varje angrepp ska bemötas innan det sker om du vill överleva.

“Welcome, welcome, ahlan wa sahlan!”

Det är inte första gången jag är i Hebron eller Palestina och en av de saker som får mig att åka tillbaka gång på gång är välkomnandet. Överallt på gatorna möts vi som följeslagare av tillrop som ”welcome, welcome, ahlan wa sahlan!” Denna värme och glädje kan för mig ibland vara svår att relatera till den omgivning palestinierna i Hebron lever i.

Ockupationen – 50 långa år

Glåpord och opassande långfingrar, motdemonstrationer och tutningar från förbipasserande till trots – ståndaktigt återkommer kvinnorna i Women in black till samma rondell i västra Jerusalem varje vecka för att protestera mot ockupationen. Med respekt och beundran står vi följeslagare i solidaritet med dessa kvinnor med skylten – ”stoppa ockupationen”.

Splittrade perspektiv – badsemester under militäreskort

I vad som blivit en återkommande händelse över de senaste åren kom för ett par veckor sedan stora grupper av israeliska bosättare beskyddade av israelisk militär för att bada i bassängen i al-Karmil – i område A.[1] Detta trots att område A är förbjudet område för israeliska medborgare enligt israelisk lag, och kontrollerat av det palestinska självstyret.[2]

”Vi måste alltid visa oss starka”

En av de palestinier jag träffat är Azil [1], en kvinna som levt under ockupation i hela sitt liv men är fylld med livsglädje och självförtroende. Hon förklarar att hon måste visa sig stark, att ett enda tecken på svaghet gentemot israeliska soldater eller palestinska grannar kan kosta henne mycket.

Tillsammans är vi starkast

Som följeslagare träffar vi sällan israeler på Västbanken, och de israeler vi stöter på när vi är ute på uppdrag är antingen soldater eller bosättare. Och de vill sällan prata med oss. Detta innebär dock inte att vi inte samarbetar med israeler. Jag vill tillägna denna reserapport åt israeliska fredsorganisationer som jag har träffat som gör ett otroligt viktigt arbete för en rättvis fred i Palestina och Israel. Det är framför allt de som ger hopp!

En allt djupare spricka i väven

Ju längre jag befinner mig i den vackra Jordandalen, desto mer inser jag hur komplex väven av kulturmönster, politiska visioner, religiösa värden och maktspel är.
Jag har hört många röster som talar om växande konflikter mellan palestinier men de känns inte lika tunga som det jag hör och ser om växande konflikter i det Israeliska samhället. Det som väger tungt i det israeliska fallet är att det är så fördolt och nertystat, som om det inte tillåts vara synligt.

Bara en familj kvar

Ziad och Ratiba bor tillsammans i ett prydligt, ompysslat hem på en brant sluttning varifrån man en klar dag kan se Jordanien höja sig på andra sidan Döda havet, drygt fyra mil bort. De är de enda som bor kvar i byn Bir al-Idd, precis i utkanten av ett militärt övningsområde och med en illegal israelisk utpost på var sida.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page