Tema: Muren och vägspärrar

Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?

Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.

Att stanna kvar

En stor del av det palestinska motståndet mot ockupationen är “sumud”, vilket helt enkelt betyder att stanna kvar. Att vara kvar i landet, stanna kvar på sin mark och inte ge sig. Men på det till stor del Israelkontrollerade Västbanken innebär det ofta stora utmaningar. Vi träffade Abu Ahmed och hörde om hans kamp för att kunna stanna kvar på sin mark trots långdragna domstolsprocesser för att bevisa äganderätt, strikta regler för att få bygga och olagliga israeliska utposter.

Ett liv som upphör

Mahyoub Elamur är född och uppvuxen i Khirbet Samra, ett litet samhälle i norra Jordandalen. I Khirbet Samra tog han vid familjeyrket som herde, bildade familj och har idag sju barn. Det liv som han och hans familj skapade i Khirbet Samra har de nu tvingats lämna efter att livet i där har blivit allt för osäkert. Livet gick från att handla om utveckling till att handla om överlevnad och säkerhet.

Kvinnor som gör skillnad

-Vi i Machsom Watch är israeliska kvinnor och de flesta av oss har, liksom jag, tjänstgjort i den israeliska armén. Vi går till åttio ”checkpoints”, vägspärrar, varje dag för hjälpa palestinier som hamnat i svårigheter.
Grupp 72 i Ekumeniska följeslagareprogrammet i Palestina och Israel , EAPPI, sitter i övre salen på kontoret i gamla stan i Jerusalem och lyssnar på Hanna Barag, i åttioårsåldern och full av energi och pondus som berättar om sitt mångåriga engagemang för mänskliga rättigheter.

”Vi är kritiska till det som händer på Västbanken”

Som en liten nätt kvinna på över 80 år. Så beskrivs ofta Hanna Barag i medier. Hon är mormor, nyligen fyllda 83, tidigare officer i den israeliska armén och sedan 17 år tillbaka engagerad i ”Machsom Watch”. En gräsrotsrörelse med israeliska kvinnor som arbetar mot ockupationen av Västbanken.
-En dag kommer ockupationen att vara över, säger hon.

Att se på när ens hus förstörs

Vi får ett samtal på morgonen den 3 september om att ett flertal husrivningar har skett och fortfarande sker i den lilla byn al-Walaja, belägen strax utanför Bethlehem på gränsen till Jerusalems kommungräns. När vi kommer dit håller det fjärde huset på att rivas.

Vatten, en rättighet

Vatten behövs, vatten finns men vi får inte använda det. Detta är en mening som jag hört, i flera varianter, från palestinska jordbrukare flera gånger, under den tid jag varit i Jordandalen. Vatten är grunden för människor, djur och växters överlevnad. Det är grunden för människors möjlighet att överleva, en möjlighet som tusentals människor saknar under ockupationen och en rätt som måste försvaras.

Ickevåld är starkare än bomber

Israel och Palestina präglas av mångfald med en stor språklig och kulturell variation. Det finns många underrepresenterade grupper som lika ivrigt som andra söker en förklaring och en väg framåt till en fredlig lösning på konflikten. En av grupperna som ofta glöms bort i den offentliga debatten är de palestinier som härstammar från Afrika och som kallar sig själva afropalestinier. Hur ser de på ockupation?

Kontrasternas vandring

Det är början på min tid som följeslagare och vi möter gräsrotsorganisationen Wi´am, ett möte med många intryck. En vandring längs gatorna med målningar om fred och ockupationens historia. Hur olika platser visar på hur samhället finner lösningar för att skydda barnen, arbeta för fred och ett slut på ockupationen.

”Vi vill bara leva i fred och harmoni och ha ett gott liv”

Ett av ”våra” skolbarn som vi träffar regelbundet har attackerats av en israelisk man. Detta har lett till ett gripande och uppföljning på polisstationen. Frågan är vem det israeliska rättssystemet skyddar och vilken rätt en 13-årig palestinsk flicka har när hon attackeras.