Tema: Politik, militär och fredsförhandlingar

Att se på när ens hus förstörs

Vi får ett samtal på morgonen den 3 september om att ett flertal husrivningar har skett och fortfarande sker i den lilla byn al-Walaja, belägen strax utanför Bethlehem på gränsen till Jerusalems kommungräns. När vi kommer dit håller det fjärde huset på att rivas.

Vatten, en rättighet

Vatten behövs, vatten finns men vi får inte använda det. Detta är en mening som jag hört, i flera varianter, från palestinska jordbrukare flera gånger, under den tid jag varit i Jordandalen. Vatten är grunden för människor, djur och växters överlevnad. Det är grunden för människors möjlighet att överleva, en möjlighet som tusentals människor saknar under ockupationen och en rätt som måste försvaras.

Arbeta, be och hoppas

Dr. Maria Khoury kan inte beskrivas med några få ord. Hon är så mångsidig att man skulle kunna ägna en hel bok åt hennes åstadkommanden och initiativ. Entreprenör, innovatör, flitig debattör, författare, föreläsare, mecenat, filantrop, mor. Men framförallt – kristen [1].

”Jag vill tillbaka till mitt hem”

Över fälten kommer ljudet av borrar mot betong, som följs av höga kraschande ljud. Det är ljuden av palestinska hem som förstörs. Vi står alla hjälplösa bredvid medan bulldozrarna fortsätter sitt arbete ostört. I slutet av dagen har tolv vuxna och åtta barn förlorat sina hem, och femton personer förlorat förutsättningen för sin försörjning.

När rädslan får styra

Under vår tid här besöker vi även Israel för att lära oss mer om det israeliska samhället. När vi reste till Haifa träffade vi Ruth Hiller som är israelisk medborgare och bor i en kibbutz. Hennes äldsta son Yinnon sa vid 15 års ålder att han var pacifist och inte ville göra militärtjänsten. Det innebar början på Ruths aktivism mot den militaristiska normen [1] i det israeliska samhället.

Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

Gamla stans enda kvinnliga butiksföreståndare

Flera gånger har jag passerat förbi butiken där det står Women in Hebron, Kvinnor i Hebron, och pratat med Leila Awawdi som driver den. Leila sticker ut eftersom hon är den enda kvinnliga butiksföreståndaren på marknaden i Gamla stan i Hebron. I butiken finns palestinska klassiska broderier, gärna för en ny marknad i form av till exempel datorfodral.

Den andra rösten

När jag träffar palestinier i Hebron uttrycker de sig ofta negativt om israeler. För dem är en israel en bosättare eller en soldat. Så är det inte – det finns positiva israeliska krafter som arbetar för en rättvis fred. För mig är det förvånande att en av dessa krafter, i form av organisationen Other Voice, finns i staden Sderot som utsätts för upprepade raketbeskjutningar från Gazaremsan. Vi möter upp Eric Yellin som representerar organisationen för att åka till en utkiksplats mot Gazaremsan.

Ickevåld är den enda vägen att möta ockupationen

Hani Abu Haikel möter upp mig och min kollega vid en militär vägspärr nedanför området Tel Rumeida som är ett av de äldsta i Hebron. För att ta oss till hans hem passerar vi genom den israeliska bosättningen med samma namn som området. Efter att återigen ha kontrollerats av militären när vi passerar genom bosättningen kommer vi till Hanis familjs hus. Där slår vi oss ner på familjens uteplats som är inburad för att skydda mot föremål och annat som bosättarna kan kasta.

Mötet med Tarek och Feyrouz Abu Houn

I Jordandalen bor det många palestinska familjer som dagligen möter påföljderna av den israeliska ockupationen. En illegal ockupation som dessutom är kreativ, i den mån att olika principer tillämpas av israeliska myndigheter för att driva ut palestinier från sina hem. En av dessa principer är när palestinska byar utses till israeliska militärzoner. Makarna Tarek och Feyrouz Abu Houn från Fursuh Beit Dujan är hemmahörande i Jordandalen och lever i så kallade militärzoner.