Tema: Samhälle i Israel och Palestina

Även kristna diskrimineras i ”Det heliga landet”

The Nation State Law, lagen som fastslår att Israel ska vara en stat för judar, som antogs i Knesset i juli förra året, kommer att öppna för diskriminering av etniska och religiösa grupper i Israel. Men fenomenet är inget nytt. Redan idag råder olika villkor för olika grupper i det israeliska samhället. Landets kristna är inget undantag utan drabbas också av särbehandling.

”Jag hoppas på fred”

I Islam Abu Odehs kök välkomnas alla som vill lära sig laga palestinsk mat samtidigt som de lär sig mer om livet i flyktinglägret Aida. Hon har blivit kändiskocken på Västbanken med ett tydligt mål – att kunna ge sin son med cerebral pares ett bättre liv och möjligheten att få gå i skolan.

Valet att ge upp finns inte

Islam Jameel är en kvinna med det största leendet som sprider sådan energi kring sig när hon berättar om resan hon gjort från det att hon fick en son med funktionsnedsättning. från att se sin sons behov, till en idé och som sedan blir till att idag driva ett projekt som arbetar för att förbättra vardagen för barn med funktionsnedsättningar. Med små medel och samarbete mellan kvinnor i samma situation är projektet nu så framgångsrikt att det finns en väntelista på familjer på Västbanken som vill att deras barn ska få ta del av programmet.

Kampen för att kunna stanna kvar

Olika platser men samma kamp. Rätten att få vara den en är, är en rättighet som många individer och grupper kämpar för runt om i hela världen. Normer och samhälleliga förutsättningar kan försvåra arbetet, men en tro på en förändring och ett mer accepterande samhälle är något som förenar alla dessa aktivister. Min sista reseberättelse, för denna gång, bjuder på inspiration från hbtq-rörelsen i Jerusalem.

Att fortsätta kämpa mot alla odds

Två gånger har jag fått förmånen att träffa Aida [1]. Hennes situation är svår och hennes historier är tuffa att lyssna till men trots det så lyser det styrka från hennes personlighet, något som inspirerar mig och ger mig hopp. Trots att hon nu tvingats sluta valla fåren uppe i bergen på grund utav säkerhetsrisken, så är hon inte beredd att ge upp livet som beduin i Jordandalen.

Det ensamna livet på al-Salehgatan

Gamla stan i Hebron lyder under israelisk militär kontroll. För de palestinska invånarna innebär det bl.a rörelserestriktioner, trakasserier och kroppsvisiteringar, men även frihetsberövande och bosättarvåld. I Hebrons H2-område[1] finns 111 vägblockader och 20 permanenta checkpoints. 75 procent[2] av de 1829 butiker som tidigare funnits i området har stängts och 40 procent av hushållen har lämnat området. De som bor kvar är rädda för att gå ut och 75 procent av invånarna lever under fattigdomsgränsen.[3]

Vi har inte lyxen att tappa hoppet

I ett israeliskt arbetarklassområde i Jerusalem, cirka 15 minuter från gränsen mot Betlehem träffade jag Angela Godfrey-Goldstein, en luttrad fredsaktivist, med brittisk och israelisk bakgrund. Hon berättade om sin syn på det israeliska samhället, den politiska situationen och att känna hopp för fred.

Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?

Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.

Ett liv som upphör

Mahyoub Elamur är född och uppvuxen i Khirbet Samra, ett litet samhälle i norra Jordandalen. I Khirbet Samra tog han vid familjeyrket som herde, bildade familj och har idag sju barn. Det liv som han och hans familj skapade i Khirbet Samra har de nu tvingats lämna efter att livet i där har blivit allt för osäkert. Livet gick från att handla om utveckling till att handla om överlevnad och säkerhet.

Barn som grips av militär

Flera gånger i veckan står vi på skolvägar där den militära närvaron är hög. I Tuqu’, en by söder om Betlehem, ligger fyra skolor nära varandra. Därför går alla elever från lågstadiet till gymnasiet på den här vägen. När vi står där är det alltid trevlig stämning och alla elever säger god morgon. De minsta vinkar glatt, vill veta våra namn och skaka hand. Men lite längre bort står soldaterna.